Minnen är så underbart
Jag tycker om att skapa minnen, som man sedan kan se tillbaka på när man blir äldre. Ibland kan jag sitta på bussen och börja skratta åt mig själv tänkandes på olika saker som jag har varit med om i mitt liv. Det är så skönt och stimulerande, härligt och sorligt, tråkigt och hemskt. Det finns så många känslor. Och jag älskar känslor!
Man kan ha så många olika känslor på en och samma gång om så många olika saker. Känslor kan vara så olika, ibland kan en känsla vara så stark att man fortfarande kommer ihåg den fast det gått så många år, och man känner den fortfarande i hela kroppen.
En stark känsla jag fortfarande kan känna, är när jag skulle tatuera mig för första gången. Jag kommer ihåg att jag så gärna ville göra det, och var inte ett dugg nervös. Bara tills att få det överstökat tänkte jag då. Sen när jag och Sara väl var på väg dit, fy fan säger jag bara!
Jag kommer fortfarande ihåg de blandade känslorna jag hade när vi var på väg till studion. Jag tror aldrig jag varit så nervös i hela mitt liv! Jag kommer ihåg att jag trodde mitt hjärta skulle hoppa ut ur min kropp. Mina händer blev svettiga och huvudet bara dunkade och sa till mig att gå därifrån. Men jag skulle göra det! Mot alla odds!
Sara tog min hand och jag tryckte allt vad jag kunde, sen sa tatueraren till mig att sitta stilla (yeah, right!) för om jag inte satt stilla kunde han göra fel! Och där sitter jag med svetten i pannan och ångesten dunkandes och han säger åt mig att sitta stilla för det finns stora chanser att han kan göra fel! Jag kommer så väl ihåg att jag i den stunden trodde jag skulle svimma! Och efteråt när han var färdig var det en sådan himla lättnad som lämnade mitt bröst!
Det är så kul att tänka tillbaka på det, för just i den stunden var jag så rädd, nervös och orolig för att det skulle bli fel, men nu efteråt så tycker man bara att det var en kul grej som man kommer att minnas hela livet och få berätta vidare sen.
Nu finns det ju i princip 10000 miljoner roliga, sorliga, hemska, underbara och glada minnen man har som man aldrig kommer att glömma, som ligger där begravda i sitt hjärta. Det är bara så skönt, att när man verkligen tycker att allt känns tråkigt och allt känns så slentrianist, att man bara kan ta och tänka tillbaks på minnen och känslor för en stund och tänka tillbaka hur man kände då.
Utan minnen, hade man inte varit någon. Och livet hade varit oerhört trist.
Sjuk
I fredags var det Kristoffers begravning. Det var jobbigt men nu är allt avklarat.
I lördags blev det grillning med mamma, pappa och Tom. Därefter hämtade Tobias upp mig och Tom och skjutsade oss in till Malmöfestivalen där jag sen mötte upp Sara, Corinne, Åsa och Alex. Satt i parken och snackade och hade jättetrevligt, senare kom Tom och hans kompisar (som för övrigt var riktigt toppade!) sen bar det av till Brödrarna M där jag, Sara, Alex och Corinne satt och snackade ett tag. Alltså, en väldigt chill kväll!
Har varit sjuk hela veckan så har inte blivit något jobbande överhuvudtaget. Har sjukskrivit mig tills på Måndag. Och nu har jag fått en vagel på ögat som gör så jävla ont!
Min kompis hade en vagel för en tid sen, och då tappade hon sina ögonfransar och hennes vagel spred sig till båda ögonen! Ush jag hoppas verkligen att jag slipper det! Ögonfransarna är liksom det som gör en tjej kvinnlig! :)
Har varit så uttråkad idag! Vaknade upp i soffan av att jag råkat somna när jag kollade på en film igårkväll, därefter kunde jag inte somna om. Så idag har jag
*Sorterat mina räkningar in i en pärm
*Smort in mig med brunutansol
*Ring in till momento och fått lämna mitt telefon nummer (men såklart blev man inte uppringd igen)
Pratade med en professionel makeup artist igår och fick beställt 2 stycken foundations som heter färg, och är framställda till makeup artister. Men hon sa dom skulle göra susen på min feta hy. Längtar tills dom kommer!
Nu ska jag gå och koka lite soppa och bädda ner mig till en film.
XXX
Malmöfestivalen på G
Update i morgon!
Värsta humörsvängningar
Vad ska man säga
Gårdagen var både otroligt mysigt och riktigt olidlig.
Blev inte så mycket gjort på jobbet, blev mest en massa ringande och gossip med Susanne.
Ringde upp till socialförvaltningen och trodde jag skulle få mig en tid till en intervju, men istället var jag tvungen att skriva ett cv och lämna in i receptionen! Vem fan kollar på ens cv egentligen? Jag hatar allt som har med cv och göra, jag kan skriva så jävla mycket bra saker om mig själv, men dom som läser det vet inte hur jag är som person! Dom får bara sin egen inblick om hur jag kan vara!
Och som personlig assistent behöver man inte ens en jävla utbildning, där handlar allt om hur man själv är som person! Det trodde jag iallafall..
Lunchade med Sara, träffade 3 av våra gamla lärare från Gymnasiet som undrade vad vi gjorde nu för tiden. Sara svarade då att hon jobbade som personlig assistens. Och så frågade Karin mig intresserat var jag hade hamnat. Jag sa jag hade hamnat på Fjärrvärme, och ni skulle sett deras miner! Så förvånade dom blev! Pia la in någon torr kommentar om att jag iallafall höll barnen varma (?!)
Efter det blev det en runda på banken och sen avslutning på Gilli Vanilli.
Senare efter en låååång arbetsdag gick jag och klippte och färgade håret. Hade fått ett pris från början på 500 kronor, sen sa hon eftersom jag skulle ha slingor i det skulle det gå på 700 kronor. När jag är framme och ska betala blev det en slutsumma på 800 kronor. Då hade hon tagit extra betalt för att platta och spraya håret? Blev skitsur och kände mig inte alls nöjd med håret. Sätter mig på bussen och skriver till Tom att jag var helt ledsen, och då svarade han "Varje gång du varit hos frissan är du ledsen!" Och det har han nog rätt i.
Sen när jag kommer hem till Tom, tycker han mitt hår är hur fint som helst! Och sen visade det sig att han hade köpt oxfilé med klyftpotatis och bearnaisesås och dukat upp med levande ljus. Det förgyllde hela min dag och jag kände mig genast på mycket bättre humör, och av någon konstig anledning tyckte jag att mitt hår kanske inte var så dumt alls som jag tyckte i början!
Gick upp klockan 5 i morse och var skit irriterad, Toms mamma stod och duschade på toaletten, och hon hör ju inget, så jag kunde varken gå på toa eller borsta tänderna. Och jag har väldigt dåligt morgon humör, så tog ut min ilska på Tom istället. Sen när jag satt och väntade på bussen fick jag ångest, som vanligt. Jag blir skit aggressiv för ingenting på morgonen och senare får jag alltid värsta ångesten!
I morgon är jag ledig från jobbet, ska på begravning då. Så det blir ingen Malmöfestival för min del. Däremot blir det nog en runda på lördag istället.
Saknar Madi. Ni får komma hem från Turkiet NU :)
Passande hårfärg?
Vet dock inte hur jag ska ha det. Antingen blir det mörkbrunt med svart underhår eller ljusa slingor.
Känns bara så trist med blondt hår.
Jag kan liksom inte bestämma mig för vilken hårfärg jag vill ha.
Jag verkligen älskar mörkbrunt hår med svarta toner i, men sen vet jag inte riktigt hur bra jag passar i det.
Folk tycker ju det är fint vilketsom.
Funderar på svart underhår, och brunt rött överhår med kanske någon ljus slinga någonstans? Hmm.
Horror night
Efter det blev det hem och duscha, äta och städa rummet. Efter det kom Corinne och Sara hem till mig sen blev det raka vägen till Hemmakväll för att hyra film. Det blev såklart Return to the house on the haunted hill och One missed call. Den första filmen var riktigt kass och den andra var lite bättre.
Köpte med oss massa chips och dippa, popcorn klubbor och nötcreme som vi satt och mumsa på. Mikael var också med och kollade på första filmen, men antog han tyckte den var kass för han gick sen efter en stund.
Efter Sara och Corinne åkt hem var jag lite smårädd, och såklart när jag hade gått och lagt mig råkade jag sparka ner min fjärrontroll på golvet och jag flög upp som en stucken gris, tände lampan och beslöt mig sedan för att sova med tvn på. Jag är så sjukt känslig när det gäller skräckfilmer så det inte är sant. Jag kan sitta under filmens gång och vara helt macho och säga det är en jävla skitfilm, fast sen när det kommer till kritan slutar det med att jag sitter ensam i min säng och tror att min plyschnalle uppe på garderoben är ett monster! Sött.
Jag förstår egentligen inte varför man kollar på skräckfilmer när det egentligen bara är så jävla löjligt, varför orkar man kolla igenom alla dessa jävla sadistfilmer där folk och onda hus och andar och allt vad det nu kan vara, slaktar varandra och att folk faktiskt kollar på det också?!
Och jag av någon borde inte få kolla på det, jag sitter ju oftast igenom filmerna med händerna för ansiktet, eller med täcket uppdraget ända till pannan! Är det lönt liksom?
Stora ögon
Var precis inne på H&M och köpte en vit eyeliner, har haft så lite att göra nu på jobbet att jag emellanåt sitter och läser massa smink och skönhets sidor på internet. Och jag har om och om igen läst att man ska använda sig av vit kajal eller eyeliner om man vill att ögonen ska se större ut. Så jag tänkte, jag går in på H&M, köper en billig eyeliner, prövar och se om det stämmer.
Och som sagt, jag gick in på H&M, köpte den billigaste eyelinern jag kunde hitta och gick in på jobbet och började sminka ögonen för att se hur det blev.
Jag la lite vit eyeliner under ögat och precis inne vid ögat, och sen över min vanliga svarta liner. Och helt plötsligt såg mina ögon mycket större ut, och gud vad snyggt det blev! Och det bästa med vit eyeliner är att man kan överdriva hur mycket som helst utan att det ser överspacklat ut!
Jag har länge varit väldigt skeptiskt till just vitt. Men det är riktigt snyggt faktiskt.
Så jag får inskaffa mig en bra kajal istället för den ja köpte, ingen bra kvalité på H&M's smink!
Massa film
Ännu en dryg dag på jobbet.
Har precis kommit tillbaka från frukostbuffén, och jag kan säga att frukosten inte var någon höjdare direkt.
Jag är iochförsig ingen "Ägg och bacon" människa, och som ni säkert förstår så bestod frukosten till största delen av, ja, ägg och bacon.
Det blev aldrig någon bio igår! Både jag och Tom var för lata för att ta oss upp ur sängen, så det slutade med att han fick gå och hyra 2 filmer istället. Vilket var riktigt onödigt i och med att vi bara hann se ena av dom.
Det blev "One missed call" och "Från andra sidan"
Vi bestämde oss för att kolla på "Från andra sidan" och den var riktigt läskig!
Vaknade upp halv fyra i natt av att jag hade mardrömmar! (igen) och då var Tom ute och jobbade, så jag fick helt enkelt dra täcket över huvudet och somna om igen. Varför utsätter jag mig själv för det? Jag förstår mig inte på mig själv ibland!
Efter jobbet kommer Corinne och Stephanie hem till mig, vi ska kolla på "The Return to the Haunted Hill"
Jag och Corinne älskade ettan "The House on The Haunted Hill" som vi kollade på flera gånger om för några år sedan, och nu har det kommit en tvåa! Så vi ska självklart kolla på den idag!
Säkert skitkass, men det känns nästan som man är tvungen till att kolla på den i och med vi älskade ettan!
Svullo Helg
Fan vad helgerna går snabbt, söndag igen och här ligger jag i Toms säng och har nästan precis väckt honom. Somnade åt en dålig film igår kväll och hade visst vaknat i natt av att jag satt mig upp i sängen och haft en mardröm om ormar. Vilket jag inte alls har något minne av.
I fredags efter jobbet satte jag mig på bussen till Malmö och satan vad det regnade! Snodde med mig min Chefs paraply och råkade smälla upp den inne i bussen.
När jag kom hem till Tom blev det raka vägen till pizzerian och till H.C City kebabgrill. Tom käkade pizza och jag käkade min favorit kebab med EXTRA mycket mild kebabsås och vitlökssmör sen kollade vi på Gordon Ramses Kitchen Nightmare. Efter den kebaben ville Tom inte vara i närheten av mig på hela kvällen så illa jag luktade. Och ändå borstade jag tänderna och skrubbade truten ordentligt. Deras jävla sås sitter ju kvar hur länge som helst! Dagen efter luktade jag fortfarande vitlök!
Igår blev det bara en lugn kväll med massa mys!
Jag handlade frukost på Netto medans lilla Tom låg och sov, efter han vaknat (vid typ 3!!) satte vi på en film och senare blev det Family Guy och Simpsons. Beslöt oss för att åka till Maxi och handla middag. Det blev vår favorit rätt. Gourmepasta med fläskfile. Handlade även med oss en jävla massa godis!
•Kinderchoklad
•Ostbågar
•1 Kg Lösgodis
•Pringles
•Dippa
•Tuggummi
Sen köpte Tom ett 6 pack Cola light i burk till mig!
Det märks att vi har träffats lite mindre nu sen ja började jobba för båda två har gårr ner 2 kg! Haha!
Men vi gillar att svulla tillsammans :)
Ikväll ska Tom bjuda mig på bio, det står mellan Arkiv X och den nya Batman!
Tips?
p.s Madi och CO har åkt till Turkiet nu, och Madi hade 15 kg övervikt! Blir man förvånad? NEJ!
Lumene Matt Touch
Lumene's Matt Touch produkter!
Jag har haft väldiga problem med min hy en lång tid och har väldigt fet hy som gör att den blir glansig väldigt fort.
Och jag har prövat TONVIS med olika produkter. Massa olika foundations och krämer men ingenting hjälpte, efter bara några timmar blev min hy glansig igen och det ser ut som man svettas i ansiktet, riktigt ofräscht!
Sen gick jag in på KICKS's hemsida och läste om vilka produkter man ska använda mot fet hy. Och misstaget jag har gjort är att jag använt massa olika feta och täckande foundations för att täcka porer och ojämnheter. Nejnej, det är helt fel!
Och sen läste jag att nattkrämer kan man skippa, det är absolut ingenting för personer med fet hy för det gör den ännu fetare. Så jag gick och köpte Lumene's Matt Touch Ansiktsvatten, Cleansing Gel, Ögonkräm och Ansiktskräm.
Och resultatet blev jättebra, har bara använt produkten i några dagar men ser redan skillnad!
Och det bästa av allt är att produkterna inte är dyra iheller, för om jag kan lägger jag hellre ut mina pengar på något annat än dyra ansiktskrämer!
Kostar ca 90:- per flaska
(Kan även rekomendera mot trötta och hängande påsar under ögonen att lägga på två gurkskivor, eller två bomullspad med vatten och koksalt i ca 20 min! Det fungerar jättebra!)
God morgon
Älskling hade visst blivit utelåst i 3 timmar igår kväll mellan 21.30-00.30 =/
Hur lyckas man? Stackaren! <3
Kom på att vi ska på Frukostbuffé med jobbet idag så pappa fick stanna på Entré och hämta ut pengar till mig för jag till nöt hade ju glömt mitt kort hemma på bordet!
Vår sommarjobbare hade försovit sig idag, det är fan inte lätt att jobba säger jag bara.
Ibland är det ju så jävla tråkigt att jag har råkat somna till och sen vaknat och kommit på mig själv halv sovandes i stolen, som för övrigt är riktigt skön. Så det är inte så konstigt man slumrar till!
Men vad kan man förvänta sig när man sitter och scannar in dokument på datan 8 timmar om dagen?
Nåja, fick träffat Madi och Louise en stund igår. Hon kom förbi en runda och gud vad söt Louise är! Jag vill också ha en liten hundvalp, men tyvärr så blir man så bunden med en hund. Och just nu känner jag att jag inte har tid till en hund. Ska ha en av Louises och Olivers valpar sen istället!
Ikväll blir det bara tills att ta det lugnt, ska hem till Tom efter jobbet. Så vi ska bara mysa och kolla på film tror jag. Hoppas på Tacos, är riktigt sugen på det idag! Och en iskall Cola Light hade fan inte suttit fel. Ska nog ta och köpa mig ett tiopack på burk! Det är guds gåva till jorden! Tio pack burkläsk cola light! Gud vad jag LOVE IT!
Talade lite med Åsa igår, saknar våra galna sommarminnen när vi satt på hennes ullmatta och drack tetra vin, ringde runt till folk och sa dom hade vunnit tandkräm för ett helt år, och en rad massa andra sjuka saker vi gjorde.
Låter kanske lite fjortisaktigt, men gud vad kul vi hade! Bestämde vi skulle sitta på en filt och dricka cider på en gräsmatta under Malmöfestivalen! Det ses fram emot!
På återseende!
P.s. Någon som har någon jobb till mig?
SATC
Har sett alla avsnitt om och om igen och ändå blir jag aldrig trött på det.
Jag bara älskar Sex and the city.
Det är min flykt från vardagen :)
The Pussycat Dolls
Jag brukar egentligen inte kolla så mycket på Dokusåpor men på senaste tiden känns det som om det har blivit mer och mer.
Pussycat dolls är ju en realityserie där dom tar ut ett antal tjejer som sen ska vara med i en tävling om vem som ska bli den nya medlemen i tjejgruppen "The pussycat Dolls" och i dom nya avsnitten har dom ju till och med satt ihop en ny tjejgrupp vid namn "Girlylicious"
Och jag bara undrar hur fan man som tjej kan utsätta sig för alla dom sakerna dom blir utsatta för i programmet. Mobbning, utfrysning, bli kallad för glåpord och bli nedtryckta rent mentalt.
Jag förstår att tjejerna som söker dit och blir antagna blir överlyckliga över att det nu är deras chans att om dom har tur, bli kända och få stå i rampljuset. Men frågan är om det verkligen är värt det?
Av tusentals unga tjejer som söker är det 15 stycken som blir antagna. Och därefter i ett par veckor framöver ska dom vara med och tävla om en plats i gruppen.
I början av säsongen får tjejerna en makeover, de flesta blir jättefina, men sen har vi ju dom som i princip får klippa av sig nästan hela håret eller färga det till en gräslig färg man kanske inte alls gillar. Och jag hade ju aldrig velat klippa av mig mitt hår om jag inte hade varit säker på att jag hade blivit känd.
Sen ska tjejerna sätta på sig sånna tajta små glittriga magtröjor och korta kjolar som visar hela nedre regionen. Inte konstigt tjejerna blir klassade som sexobjekt, dom har ju inga kläder på sig! Dom ser ju ut som värsta slamporna enligt min mening.
I det avsnittet jag såg precis ska tjejerna lära sig uppträda sexigt och lära sig dansa sexigt och har en manlig danspartner, den som dansar sexigast kan inte elimineras. Och en av tjejerna lägger sig ned och krålar på golvet och gnider sig mot sin partner som om det vore värsta porrfilmen! Ska man verkligen behöva utsätta sig för något sådant för en chans till sin stund i rampljuset?
Och tjejerna är så jävla elaka mot varandra så det är rent sjukt!
En av tjejerna slängde ur sig till en annan tjej att hon rätt ut sagt dansade som en Drag Queen?! Är det verkligen nödvändigt att säga så till någon annan? Kan hon inte bara hålla truten och hålla det för sig själv?
Dom fryser ut varandra något så fruktansvärt och jag bara sitter här och är glad över att jag inte är med i programmet, och när en annan tjej berättar att hon känner sig utsatt och ledsen över att de andra snackar skit om henne säger deras mentor och producent (Robin Antin) till henne att hon ska stå ut med det. En pussycat doll måste vara stark. Men hur fan kan man vara stark när man dag in och dag ut blir rent utmobbad? Både av tjejerna och personerna som sitter i Juryn.
I dom nya avsnitten har ju juryn antagit en stor, rödhårig pojkaktig tjej som verkar vara en helt underbar tjej med jättefin sångröst. Och direkt börjar tjejerna snacka, viska och peka ut henne och säger till henne att hon inte passar in. Varför skulle hon inte passa in?! Är det bara för att hon är annorlunda? Hon var jätteduktig både på att sjunga och dansa, och när hon var sminkad tyckte jag hon var hur söt som helst! Men ändå åker hon ut efter bara några avsnitt när mer än hälften av tjejerna som är kvar varken kan dansa eller sjunga!
Det är precis som om producenterna tänker "Vi tar in en rödhårig, tjock tjej som de andra flickorna kan mobba så får vi högre tittarsiffror!" För drama säljer ju.
Jag är ju ett levande bevis på det, jag tycker hela konceptet och programmet är helt sjukt. Men ändå tycker jag det är riktigt underhållande att kolla på.
Men frågan är ju om man verkligen berädd att sälja sig själv för några minuter i rampljuset? För när man väl åkt ut, vem fan kommer egentligen ihåg dom då? Inte jag iallafall.
Lilla Louise
Jag ska ju bli hennes dagmamma och allt, Tant Terese! Jag gillar det faktiskt!
Madi säger jag kommer älska henne, och det tror jag med!
Kolla bara så söt hon är!
Idag, imorgon och föralltid
Du fick mig att inse vad helhet var för något.
Varje dag vaknar jag upp med ett leende på läpparna för jag vet att jag har dig vid min sida även när du är långt borta. Jag behöver aldrig vara rädd för att säga min åsikt, för jag vet även om vi inte har samma åsikter respekterar du mig för den jag är.
Om jag varit elak eller fått dig till att må dåligt, har du trots allt tröstat mig i alla lägen.
Om jag faller står du där och tar emot mig med öppna armar.
Du försöker alltid få mig på bättre humör när jag ligger på bottnen även om du själv kan dras med.
Du älskar mig för den jag är, och inte för den jag borde vara.
Trots allt svårt vi gått igenom tillsammans som hade fått de flesta att gå skilda vägar står vi ändå kvar och älskar bara varandra ännu mer.
Det finns inget som kan skilja oss åt.
Det är du och jag.
Det är meningen att du och jag ska vara tillsammans föralltid. Jag bara vet det.
Jag älskar dig idag, i morgon och föralltid Tom.
Din Terese
<3
Kärlek
Hur beskriver man
det obeskrivbara?
Hur fattar man
det ofattbara?
Hur sätter man ord
på det som är för stort
för alla ord?
Den känsla som är för djup
för hjärtat att bära
Som får det inre att brista
Spränger gränser
Svindlar sinnet
Lättar kroppen
Lyfter anden
Som för oss till
höjder och djup
vi aldrig anat
Som får alla
föresatser
att falla
Ändrar allt
så att vi varken vet
in eller ut
Utom när vi
älskar
Jag vet inte
Allt jag vet
är att det är så
vår kärlek är.
Jag älskar dig Tom (L)
Ett sista farväl
Kan inte fatta det. Jag trodde inte det skulle bli såhär jobbigt, jag trodde jag hade accepterat detta någorlunda bra. Men sen kom allt tillbaka igen. I bilen på vägen till kapellet fick jag en klump i magen och kände hur händerna började darra. Sen kom de andra. Det var ingen kul syn.
Fick se honom ligga där så fint. Dom hade gjort vid håret på honom och tagit på honom fina, fräscha kläder. Han såg ut som en vaxdocka.
Det var synd inte hela släkten var där, men det är inte alla som orkar med detta. Alla bearbetar sina känslor på olika sätt och det kan man ju förstå. Alla måste ju få göra så dom känner känns rätt för dom.
Dom hade tagit med sig en Kalle Anka tidning, något godis och en ros som dom gav till honom. Alltihop var så fint. Men det var riktigt jobbigt och det kändes verkligen i hjärtat så ont det gjorde. Det var allt så overkligt, jag kan inte förstå det!
Men när vi gick därifrån kändes det ändå lite som en lättnad.
Nu har jag tagit farväl av honom, nu måste vi låta honom vila i frid.
Man börjar bli gammal
Jag blir så trött!
Jag börjar seriöst undra om det är jag som blivit gammal och tråkig, eller om det är fler än jag som känner så.
Jag orkar inte festa festa festa varje varje varje helg. Jag tycker liksom inte det är kul längre. När jag och tjejerna ska ut blir det oftast den vanliga rundan. Och den vanliga rundan består av:
•Förfest
•Lilla Torg
•Slagthuset
Men har man gått till samma ställe sen man var 17 är det väl lätt att man blir uttråkad och trött på skiten. Men i Malmö finns det faktiskt inte så roliga ställen att gå ut till längre. Och dricka sig full, nej det är inte kul. Man mår bara dåligt dagen efter. Jag tycker personligen det är mycket mysigare att bara vara hemma och mysa och kolla på film eller dricka ett glas vin och snacka skit med sina tjejkompisar. Det är faktiskt riktigt skönt att bara sitta och snacka en hel kväll. Vare sig det är med pojkvännen, familjen eller med vännerna.
Jag har festat mycket i min ungdom och det har varit jävligt roligt, men det känns lite som den tiden är över. Inte orkar jag festa 2-3 gånger i veckan längre. Fattar inte ens hur man någonsin har pallat med det!
Jag börjar helt enkelt bli vuxen!
Jag kan inte ens fatta att jag är 20 år gammal.
På Lördag ska vi hem och fira Corinnes lillebrors födelsedag. Han fyller 18. Det känns riktigt SJUUKT. Var fan tar åren vägen? Det känns ju precis som om det vore igår jag fyllde 18!!
Jobbigt
Igår hade jag helt enkelt inget liv.
Kom hem efter jobb, tänkte vila lite. Max 3 timmar, går och lägger mig. Och somnar.
Vaknar vid halv 9 av panik och tror jag försovit mig till jobb och börjar undra varför pappa inte väckt mig.
Kollar ut och inser klockan är halv 9 på kvällen och somnar om igen. Vaknar sen vid 12 och går upp. Sätter mig en stund vid datan och sen somnar om.
Idag ska vi på visning av Kristoffer. Det känns konstigt. Att se en död människa som jag känt hela livet. Livlös.
Egentligen vill jag inte dit. Jag vill bara minnas honom från när han var vid liv, men jag tror att jag hade ångrat mig om jag inte hade gått dit. Det är min sista chans att någonsin se honom. Att tala till honom...
Jag känner mig helt illamående..
Jag undrar hur han kommer att se ut, kommer han vara som jag minns honom? Kommer det bara se ut som att han sover? Jag vågar inte ens tänka på det, vi lever i en sådan jävla sjuk värld att jag bara vill spy på den..
Man försöker trots allt vara glad. Jag försöker tänka positivt och vara glad över att han inte led eller fattade vad som hände. I hans ögon blev allt bara svart och han visste inte vad som hände. Men kvar blir oss andra som lider. Som kämpar varje dag med att gå vidare i sin vardag. Att leva som vanligt, men det är fan inte lätt!
Det känns så bra att kunna prata ut med folk om det som har hänt, det känns som att man delar med sig och lättar på hjärtat men sen kommer man till den punkten när man inte vet när man ska sluta prata.
Jag mår bättre av att prata om detta, men man vill inte vara en börda för andra eller att de ska få för sig att jag bara är ute efter uppmärksamhet, och jag vill faktiskt inte att folk ska tycka synd om mig hela tiden!
Det får allt bara till att kännas ännu värre. Jag är en kämpe och kommer klara av detta, men det kommer ta tid för själen att läka efter detta. Om det ens kommer att läka?
Att gå igeom något sådant här är inte ens något man önskar sin värsta fiende att gå igenom.
Filosofi
Det tog emot att gå upp idag, värsta blåsten ute och regn. Och så får man ett sms från Tom att han precis kommit från jobbet, helt dygnsur. Naw baby <3
Sitter och funderar över livet efter döden. Sorgligt men har faktiskt rätt mycket tankar om döden.
Inte på ett dåligt sätt eller ledsamt, mest sitter och filosoferar av nyfikenhet.
Jag kan inte själv ens föreställa mig att inte finnas, eller att inte vara någonting. Men är det verkligen så?
JAg tror inte man hamnar i himlen eller i helvetet, men å andra sidan tror jag inte att man inte är någonting, det är inte logiskt i min hjärna. Den behöver något annat att tro på.
Jag tror inte på att man blir till en ande som går och hemsöker hus och skräms, det känns så löjligt. Och ännu löjligare känns det att de finns så många tv-program på TV där folk påstår att de kan prata med andar och har talkshows där dom i direktsändning sitter och pratar med andarna och deras anhöriga. Finns det verkligen någon som tror på det?
Ibland hade jag bara önskat att det på något vis hade gått att bevisa att det inte finns andar och spöken. Hur hade det då gått för de människorna som påstår att de "talar med andarna"? Jo dom hade blivit utskrattade, folk hade sett ner på dom och föraktat dom. Folk som står och ljuger världen rakt upp i ansiktet för att tjäna pengar på något som inte finns. Det är iallafall vad jag tror. För varför skulle bara vissa människor kunna få kontakt med andar?
Hade andar funnits så tror jag att vi hade levt tillsammans med dom som vi lever tillsammans med djuren, träden, växterna.
Vad finns det för logik att där ska finnas andar om vi inte kan se eller kommunicera med dom? ...Ja vad vet jag egentligen?
Jag hade kunnat tänka mig att när man dör förflyttar sig själen till en annan människa, att människan bara är ett skal med en själ. Men då borde det ju logiskt sett finnas lika många människor på jorden hela tiden. Men det gör det ju inte. Vi blir ju bara fler och fler människor hela tiden. Hur går då det ihop?
