Chefen fyller 50 bast i morgon!
Så vi här på jobbet hittade en fin dikt vi ska ge till honom:


Var inte rädd för att åldras - det är fyllt av behag,
nu behöver du inte längre duscha varje dag!

Skit i figuren - vräk i dig choklad och leverpastej,
det är ändå ingen som tittar på dig.

Din ungdom kan aldrig tillbaka vinnas,
men det är sådant du inte längre kan minnas.

Visst - åldern dig rynkor och skrynklor ger,
men synen blir försvagad så du inte eländet ser.

Det enda som behövs är att vara ung i sitt sinne,
vi är ju alla bara drygt tjugo - innerst inne.

Men vi måste ju förändras, för så är livet.
och om vi inte gör det - vad är alternativet?