Mina händer darrar, jag är fortfarande helt uppskakad..

Kan inte fatta det. Jag trodde inte det skulle bli såhär jobbigt, jag trodde jag hade accepterat detta någorlunda bra. Men sen kom allt tillbaka igen. I bilen på vägen till kapellet fick jag en klump i magen och kände hur händerna började darra. Sen kom de andra. Det var ingen kul syn.

Fick se honom ligga där så fint. Dom hade gjort vid håret på honom och tagit på honom fina, fräscha kläder. Han såg ut som en vaxdocka.
Det var synd inte hela släkten var där, men det är inte alla som orkar med detta. Alla bearbetar sina känslor på olika sätt och det kan man ju förstå. Alla måste ju få göra så dom känner känns rätt för dom.

Dom hade tagit med sig en Kalle Anka tidning, något godis och en ros som dom gav till honom. Alltihop var så fint. Men det var riktigt jobbigt och det kändes verkligen i hjärtat så ont det gjorde. Det var allt så overkligt, jag kan inte förstå det!

Men när vi gick därifrån kändes det ändå lite som en lättnad.

Nu har jag tagit farväl av honom, nu måste vi låta honom vila i frid.