Utekväll med släkten
Ibland gråter man, ibland sitter man och asgarvar men det är väl sånt man får ta.
I fredags hade jag iallafall riktigt kul.
Jag och mamma och pappa och Tobbe och mina släktingar skulle ut och käka.
Började med snapsar hemma hos farmor. Jag smakade en grön Banan likör, men den var inte så god.
Pappa, mina två farbrödrar, Tobbe och Gojke satt och lassade i sig en massa whiskey. Sedan begav vi in oss till Trelleborg för att käka.
Hamnade på Istanbull, fick vänta riktigt länge på maten och snåla var dom med. Jag fick en liten köttbit och typ 5 potatisar, men vi hade riktigt kul. Blev ju lite dricka också och med lite sprit i kroppen kommer sanningen fram ifrån några. Haha!
Senare begav vi oss vidare till Lyktorna och hade supertrevligt, jag har faktiskt inte haft så kul ute på länge. Jag älskar min släkt, dom är så avslappnade och man kan prata med dom om allting utan att känna sig besvärad!
Efter en stund kom Corinne dit och sen ringde Therese och Carro och frågade om dom fick följa med oss ut. Så senare när mina släktingar åkt hem så gick vi och mötte upp Therese och Carro och drog oss vidare till Horizont.
Ingen höjdare precis, men vi avslutade kvällen med lite dans sen blev det sista bussen hem och sova.
Igår åkte jag hem till Tom, träffade Corinne på bussen och snackade lite skit.
Sen lagade jag och Tom middag och kollade på film. Annars har det inte hänt så mycket mer.
Later!
I'm not forever
Att ständigt vara ledsen...
Dessa jävla fyllon
Jag är alltid sjuk, och jag har alltid massa olika sjukdomar verkar det som. Iallafall på senaste tiden.
Jag mår helt illa och har ont i huvudet just nu, är helt trött och slö. Borde gå och lägga mig och stanna i sängen ikväll, men Madde är på väg hit nu med Louise. Så det blir väl lite gossip.
Jag har en tendens att alltid få fyllegubbar efter mig. (Och vem har inte det liksom?)
Hur många gånger har inte en fyllegubbe kommit fram på busshållplatsen eller inne i parken eller var dom nu håller till och börjat prata om sin livshistoria. Det var till och med en man som berättade att han precis hade blivit utsläppt ifrån häktet för att han (enligt honom) hade mördat en människa. Och så bad han om pengar till bussen. Snacka om att bli skraj! Nu hände ju detta för ett tag sedan men ändå.
Nu på lunchen när jag skulle ner på Valen var där en fyllegubbe som började hojta till mig och sa att jag var en riktig kvinna för jag kunde gå i klackaskor. "Du bara flyger fram" och sen började han sjunga efter mig "Klick klack klick klack"
Visst, jag tycker synd om dom. Och innerst inne är dom väl bara ensamma och vill ha någon att prata med. Men då kan dom väl prata med någon som sitter i samma situation som dom själva istället för att tränga sig på folk mitt ute på stan.
När jag var på väg tillbaka var jag ju tvungen att gå samma väg för att komma till jobbet, och då satt han ju kvar. Så jag låtsades smsa på mobilen för att han skulle låta mig vara ifred, men man vet alltid var man har dessa fyllona.
Later!
Söker jobb
Har suttit hela förmiddagen och skrivit CVn och sökt jobb.
Har sökt några servitrisjobb, några personliga assistentjobb och några jobb på olika Gym!
Jag är bara så sugen på att göra något annat! Mitt sommarjobb här på Fjärrvärme är ju slut i morgon, sen har jag bara min städtjänst på 32 timmar i månaden fram tills jul.
Och 32 timmar är inte så mycket att hänga i granen liksom.
Och jag HATAR städning! Det finns nog inget värre jobb än det.
Jag hoppas på att någon hör av sig! För jag vill så gärna ha ett jobb!
Jag ber till gud att någon ringer snart!
Till alla er som har fasta jobb.
Uppskatta era jobb! För jag önskar jag hade ett fast jobb!
Det finns INGA genvägar till att bli smal!
Skulle egentligen ut och promenera med Madde, men det regnar ju fortfarande. Och jag känner inte direkt för att bli blöt. Sitter hellre och kollar på hur desperata människor runt om i världen är av att bli smala.
Det finns ju hur mycket bantiningsmedel som helst.
Soppor, pulverdieter, krämer, piller etc.
Men jag tror inte på att sånt fungerar. Eller rättare sagt jag VET att det inte fungerar!
Att gå på pulver eller soppdiet, visst man går ner i vikt för du lever ju på vätska! Men sen när du börjat äta riktig mat igen går du upp i vikt. Och oftast går du upp mer än vad du vägde från början!
Och dom här "såkallade" mirakelkrämerna som man smörjer in på kroppen som man sedan blir smal av? Seriöst, hör man inte själv på hela konceptet så dumt det låter! Jag har kompisar som har prövat och ingen har blivit smalare. Men vem vet, det kanske finns människor det fungerar på? Men då hade jag velat ha det skriftligt bevisat!
Dagens samhälle är rent för lata helt enkelt. Istället för att erkänna det säger många att de inte har tid.
Jag tycker att rent för många människor har dåliga ursäkter för att inte träna.
Vill man gå ner i vikt, tränar man. Och då tar man sig tid till att träna. Då får man planera!
Nu drar jag självklart inte alla över en kant, men många är bara lata!
Sen förstår jag inte hur folk vågar stoppa in ett piller i munnen som dom har köpt över internet utan att veta vilken effekt och vilka biverkningar där finns.
Hur kan man ens tänka tanken liksom?
Såg på TV att en kvinna hade köpt ett bantningspiller över internet och sedan fått Hepatit och levern hade tagit så stor skada att hon hade kunnat dö. Är det värt det?
Nej, tänk efter före.
Det finns inga genvägar till att bli smal. Tyvärr.
Grattis till dödshalvan
Chefen fyller 50 bast i morgon!
Så vi här på jobbet hittade en fin dikt vi ska ge till honom:
Var inte rädd för att åldras - det är fyllt av behag,
nu behöver du inte längre duscha varje dag!
Skit i figuren - vräk i dig choklad och leverpastej,
det är ändå ingen som tittar på dig.
Din ungdom kan aldrig tillbaka vinnas,
men det är sådant du inte längre kan minnas.
Visst - åldern dig rynkor och skrynklor ger,
men synen blir försvagad så du inte eländet ser.
Det enda som behövs är att vara ung i sitt sinne,
vi är ju alla bara drygt tjugo - innerst inne.
Men vi måste ju förändras, för så är livet.
och om vi inte gör det - vad är alternativet?
Regn ÄR deprimerande
Ja, jag VAR sur i morse.
Är på bättre humör nu! Skönt att få skriva av sig bara.
Jag längtar så otroligt efter Tom, så snälla låt det gå snabbt tills helgen!
Det bara regnar och regnar hela tiden och jag blir helt deprimerad av regn, men jag råkade faktiskt hitta mitt bankomatkort ändå, hade lagt den i innerfacket i väskan. Och det är löning idag. Så jag ska shoppa loss på lunchen!
Det kan verkligen behövas. Har varit så pank den senaste månaden att jag nästan har gått och blivit knäpp!
Har lite skulder att betala av, men det kan ju kvitta.
Förresten, nu har pappa bestämt sig för att köpa motorcykeln! Han har vatt ute och provkört den både själv och med mamma så han bestämde sig till sist för att köpa den.
Så då får jag köpa mig ett skinnställ och en hjälm, sen ska jag ut och åka med honom! Det kan ju bli en upplevelse, har aldrig åkt motorcykel i hela mitt liv! Men det kommer det ju bli ändring på nu :)
FAN!
Jag är på så dåligt humör att jag hade bara velat ta något och kasta in i väggen. Allt känns helt fel.
Min mage sticker ut helt mycket så jag ser ut som en stor valross! Jag har har inte hunnit borsta tänderna för Mikael hade låst in sig på toaletten och duschade i 20 år. Sen jag hann iheller inte ta på mig någon jacka övanpå mitt linne eller ta med mig min mobil, Jag glömde mitt bankomatkort så jag kan inte gå och handla någon lunch i eftermiddag (för jag glömde ta med mig lunch till jobbet idag)
Sen drömde jag om världens fitta också, jag riktigt hatar henne. Varför drömmer jag om henne egentligen? Hade jag kunnat hade jag bara velat raka av hennes långa blonda hår, och knäckt varenda litet ben i hennes kropp. Då hade jag kanske blivit på lite bättre humör. Tur jag slipper henne nu iallafall.
Jag förstår inte hur någon kan gilla henne, hon bara skiner falskhet rakt igenom så det är sjukt.
Sen känner jag mig som världens sämsta flickvän, eller rättare sagt jag ÄR, världens sämsta flickvän.
Världens sämsta kompis som aldrig hör av mig, världens sämsta syster och dotter som är helt egoistisk. Världens sämsta människa helt enkelt. Det är jag.
Jag verkligen försöker, men det känns som allt jag gör bara blir fel.
Jag känner mig så misslyckad så det är helt sjukt.
Jag känner mig helt pressad också, jag måste bli färdig med all scanning och alla brev tills på fredag + att jag måste räkna ut vad jag vill göra av mitt liv och söka jobb. Men ingen av dessa jävla fittjobben hör av sig!!
Strassigt
Var precis inne och kollade lite på Dior's hemsida och blev heeelt kär i alla deras smycken!
Jag älskar silver och mycket strass och blev såklart kär i detta armbandet och halsbandet!
Smycken är guds gåva till oss tjejer!
Vad tycker ni?
Nytt utseende
Vad tycker ni?
Idag har jag jobbat, sen på lunchen gick jag mamma och pappa till stan. Mamma skulle handla en ny mobil. Och hon är ju bara för rolig.
Försäljaren frågade typ tusen frågor, och ungefär 98% av svaren var "vet inte"
- Vad vill du ha för mobil, någon du tittat ut? -Vet inte
- Vad vill du ha för finesser på mobilen? -Vet inte
- Brukar du ringa mycket inom Telenor? -Vet inte
- Brukar du smsa mycket inom Telenor? -Vet inte
- Ringer du mer än 75 minuter i månaden inom Telenor? -Vet inte
- Vilken färg vill du ha på mobilen? -Vet inte
Det är bara några av de frågor hon fick som hon svarade "Vet inte" på.
Hon är så söt!
Sen lämnade jag in min strassklocka, får se om dom kan fixa ett nytt glas att sätta på. Jag hoppas dom kan det!
Älskar den klockan så mycket (Men en viss Tom råkade ta isönder den för ett ganska bra tag sen) Hihi.
Jag och en till från jobbet slutar jobba på fredag, så mina arbetskamrater tycker att vi ska bjuda på smörgåstårta då, så man får väl vara en god kollega och köpa med sig en tårta och bjuda på.
Sen på kvällen ska jag och min familj, några kompisar till familjen, Lena, Lasse och Tom till Mikaeli (även kallat Palmfestivalen) och kolla på BWO, sen ska vi ut och äta middag.
Myspys!
Jul, jag väntar på dig
Jag kommer ändå inte bli mer brun än vad jag redan är (dvs helt kritvit, tacka gud för brunutansol)
Jag kommer ändå inte kunna åka till stranden för att sola eller bada. (Ska jag vara helt ärlig, så har jag inte varit på stranden sedan Turkiet, och det var i Maj!)
Nej, just nu längtar jag efter julen!
Ge mig snö, ljusstakar, julkalendrar, julgranar, julmusik, julgranskulor, pepparkakor, pepparkakshus, pepparkaksgubbar, glögg, tomtar, lussebullar, luciatåg och kalle anka!
Och ge mig många och fina julklappar!
Kan vi inte få en riktigt sommar, så får man väl hoppas på att man får en riktigt jul med massa snö!
För det finns väl inget underbarare än att ligga en fredagskväll och kolla på massa julprogram och höra snöflingorna smattrandes mot fönstret och känna doften av glögg och samtidigt ha julstjärnan eller ljusstaken tänd! Ush vad jag längtar som ett litet barn, helt förväntansfull!
...Tyvärr kommer julafton aldrig bli detsamma utan Kristoffer.
<3
Baby, jag älskar dig så mycket.
Förlåt mig. Jag var en idiot. Jag ska bli bättre!
Älskar dig så enormt mycket <3
Efter mörker kommer solsken
Hennes syster går i skolan och hennes pappa bryr sig inte.
Hon får jämt hjälpa hennes fulla och påverkade mamma att klä på sig och bada. Men hon skäms inte över sin mamma även om hennes kompisar sett henne spy rakt ut på golvet och ute i trapphuset.
Snart blir hennes mamma omhändertagen och strax efter hon har åkt ut från rehabiliteringen lämnar hennes syster och hennes mamma pappan och flyttar hem till flickans morfar. Som slått och våldtagit hennes mamma och moster.
Flickan stannar hos pappan för hon vill inte han ska vara ensam. Men hon går inte till skolan, och städar inte i lägenheten så hon åker in på "dårhuset" (även kallat barnhem) men rymmer efter en tid.
Hon flyttar ut på gatan med hennes andra hemlösa vänner och dom stjäler och tigger för att överleva.
Snart får hon reda på att hennes mamma har aids, och hon har ramlat tillbaka i sitt beronde igen. Men trots allt älskar hon sin mamma över allt annat.
Men snart går hennes mamma bort och hon blir begravd i en vanlig låda, utan någon präst eller gravsten. Ingen bryr sig.
Flickan har levt hela sitt liv i en uppochnedvänd värld där alla människor runt om henne är missbrukare, alkolister och narkomaner.
Efter hennes mammas död inser hon att hon måste göra något åt sitt liv. Hon går till en skola och berättar om hennes liv för rektorn och ber honom över allt annat att ge henne en chans att förändras. Och han ger med sig till sist.
Flickan jobbar så hårt hon kan från morgon till kväll och även nätterna långa. Och hon inser snart att hon är den smartaste flickan med högst betyg på hela skolan. Och snart får hon ett stipendium till Harvard.
Hennes liv har förändrats föralltid..
Jag har nog aldrig blivit så tagen av en film förrut som jag blev av denna.
Den är så hemsk, och flickan går igenom så mycket hemskheter i sitt liv som hade fått de flesta att begå självmord. Hennes hjärta är så rent trots att hon blivit så dåligt behandlad under hela sitt liv. Trots alla hemskheter hennes mamma utsatt henne för älskar hon ändå sin mamma över allt annat. När hon ligger som djupast i en avgrund och ingen bryr sig om henne beslutar hon sig för att förändra sig själv och sitt eget liv. Det är bara hon själv och sin vilja som gett henne ett bättre liv. Jag beundrar henne så mycket!
Efter mörker kommer solsken!
Händelserik kväll
Blev hämtad av Madde vid 5 tiden och åkte sen in till Malmö och mötte upp Corinne inne på systemet. Och såklart som det brukar vara på fredagar, var där skitlånga köer!
Madde kom på ganska snabbt att hon hade en halvtom vodka flaska i sin väska, så hon tog upp den och nästan tryckte upp den i vaktens huvud och sa "Du jag har en vodka flaska i min väska så du vet, så du inte tror jag har tagit den och nästan druckit upp den!" Haha, hon är så rolig ibland!
Därefter mötte vi sedan upp Joysan och gick raka vägen ner till gågatan för Madde skulle köpa några T-shirts med tryck på, och den kön var ju ännu värre. Där stod vi och svettades i nästan en halvtimme!
Sen gick vi hem till Corinne och då visade det sig att Malin var där, skitlänge sen man träffade henne.
Senare kom även Tille, Steph och Terese 3 dit.
Corinne lagade middag och sen därefter blev det vin, kortspel och en massa gossip!
Riktigt mysigt!
Runt elva tiden begav vi oss vidare till Dansbanan, men vi tyckte inte där var speciellt roligt så vi drog till Lilla Torg istället, och jag ville så gärna höra Lady Gaga så jag gick fram till baren och sa att jag fyllde år och ville önska mig en låt, men tydligen spelar dom bara rockmusik på B&B så jag önskade mig istället Europe med The final Countdown! (Men den kom aldrig!)
Sara och Carro kom också en runda till Lilla Torg, men jag och Madde blev inte så långvariga för vi fick för oss att vi skulle dra lite tidigare till Slagt, så vi stack efter bara en liten stund.
I kön till slagt ställde det sig ett par utlänska killar som trodde dom skulle tränga sig framför oss, och då blev jag riktigt sur, så jag sa till dom att ställa sig längst bak i kön, och då blev det massa gnäll. Så när jag kom fram till vakten sa jag till honom att killarna bakom mig trakasserade mig, och synd om killarna, för dom blev aldrig insläppta! Haha! Skadeglädje när den är som bäst!
Fast jag hann i princip bara komma in på slagt så ringer Tom och säger att han sitter på sjukhuset med 2 av han kompisar. Då hade tydligen hans kompis fått en bruten näsa av ett gäng utlänningar, och dom hade sparkat Tom i magen och på benet! Så jag bestämmer mig för att åka in till MAS och träffar upp han och hans kompisar, sen åkte vi hem efter det.
Hoppas ni tjejer hade lika kul utan mig efter jag åkt!
Ni är underbara!
Och jag kan även berätta att baksmällan idag har varit outhärlig, för den släppte bara för några timmar sen!
Pinsamt
Jag som vill vara lika brun och fin som Madde, men hon har ingen fejkbränna! Hon har riktigt fin och jämn turkietbränna som jag också vill ha!
Känns som om jag har tusen saker att göra, men jag orkar inte helt enkelt.
Har smetat ut foundation i ansiktet och vageln svider värre än någonsin nu!
Hände en pinsam sak innan när jag kom ut ur duschen, ingen var hemma så jag gick ut i köket utan kläder. Hade bara ett par trosor på mig och för ni som inte vet så bor jag i princip mitt ute i ingenstans så man behöver aldrig oroa sig för att gå klädd hur man vill. Så jag gick ut i köket och skulle ringa. När jag vänder mig om upptäcker jag att där är en traktor utanför fönstret ute på åkern och han som sitter i ser mig med bara trosor på! Jag bara dök åt sidan och vågade sen inte flytta mig! Det var ju sista gången jag tar mig friheten att gå klädd som jag vill när jag är ensam hemma.
Det värsta är att jag skäms fortfarande!
Thank god it's Friday
Då var det fredag, sitter och lyssnar på Quietdrive och undrar vad fan man ska ha på sig ikväll.
Blir utgång med tjejerna, fast inget är riktigt planerat än vad som händer.
Blir antagligen en runda på Malmöfestivalen och kolla på raketerna, sen blir det väl Lilla Torg och slutvis till Club Palma eller Slagthuset? Brukar bli så känns det som. Finns inga roliga klubbar i Malmö direkt.
Jag är så trött, somnade på soffan igen (jag har inga kanaler på min tv för tillfället, så sitter i storarummet på natten och kollar på TV ) och vaknade upp halv tio i morse av att Tom ringt mig 7 gånger och skickat 3 sms där han hade skrivit att jag skulle vakna! Och det hade han skrivit halv 5 i morse! Och jag blir ju såklart skit orolig över att det hade hänt något så slänger mig på luren och ringer upp. Ingen som svarar, såklart!
Fortsätter att ringa och skicka sms tills han äntligen svarar, och frågar då vad som hade hänt.
"Jag blev utelåst inatt, ville bara ha sällskap"
Tro man blir lite sur då haha!
Nej man får väl hoppa in i duschen nu och snygga till sig lite.
Jag och Madde ska in till stan och shoppa lite kläder (hon iallafall) sen blir det en runda på Systemet!
Lyssna gärna på låten! Jag bara älskar den!
Ta vara på det du har
Livet är inte en dans på rosor.
Genom livet får vi gå igenom tuffa tider och ibland till och med perioder av svårigheter.
Det kan handla om allt från att föräldrarna skiljer sig, pojkvännen du älskar mest i hela världen lämnar dig, eller att någon som står dig nära helt plötsligt går bort.
Livet har inget skyddsnät mot sådana här händelser, alla går igenom svårigheter förr eller senare i livet.
Och det är tufft.
Det kan vara så otroligt jobbigt att man ibland inte ser någon utväg och man frågar sig själv. Varför händer detta just mig?
Det finns människor som gräver ner sig så djupt i sina problem att de inte vet hur dom ska ta sig upp igen.
Man måste få sörja och vara ledsen, och man måste ta sig sin egen tid att reda ut sina känslor, men man måste också kunna ta sig ur sin sorg och kunna gå tillbaka till sitt liv och fortsätta där man slutade.
Något många ofta glömmer när dem sörjer är att se sig omkring, och uppskatta det man har istället för att gräva ner sig själv och bara uppskatta det man en gång hade. Livet förändras, så är det för alla människor.
Det finns också många som skapar problem som inte finns, kanske beror det på uppmärksamhet? Jag vet inte riktigt vad det beror på, men livet är rent för kort för att ständigt leva i sina problem och i sorg. Hur jobbigt någonting än är har man alltid rätt att vara ledsen, men man måste ta sig upp ur sitt svarta hål och leva vidare. Göra det bästa av situationen. Man måste uppskatta det man har. För vem vet, i morgon kanske dina nära inte finns kvar längre.
Minnen är så underbart
Jag tycker om att skapa minnen, som man sedan kan se tillbaka på när man blir äldre. Ibland kan jag sitta på bussen och börja skratta åt mig själv tänkandes på olika saker som jag har varit med om i mitt liv. Det är så skönt och stimulerande, härligt och sorligt, tråkigt och hemskt. Det finns så många känslor. Och jag älskar känslor!
Man kan ha så många olika känslor på en och samma gång om så många olika saker. Känslor kan vara så olika, ibland kan en känsla vara så stark att man fortfarande kommer ihåg den fast det gått så många år, och man känner den fortfarande i hela kroppen.
En stark känsla jag fortfarande kan känna, är när jag skulle tatuera mig för första gången. Jag kommer ihåg att jag så gärna ville göra det, och var inte ett dugg nervös. Bara tills att få det överstökat tänkte jag då. Sen när jag och Sara väl var på väg dit, fy fan säger jag bara!
Jag kommer fortfarande ihåg de blandade känslorna jag hade när vi var på väg till studion. Jag tror aldrig jag varit så nervös i hela mitt liv! Jag kommer ihåg att jag trodde mitt hjärta skulle hoppa ut ur min kropp. Mina händer blev svettiga och huvudet bara dunkade och sa till mig att gå därifrån. Men jag skulle göra det! Mot alla odds!
Sara tog min hand och jag tryckte allt vad jag kunde, sen sa tatueraren till mig att sitta stilla (yeah, right!) för om jag inte satt stilla kunde han göra fel! Och där sitter jag med svetten i pannan och ångesten dunkandes och han säger åt mig att sitta stilla för det finns stora chanser att han kan göra fel! Jag kommer så väl ihåg att jag i den stunden trodde jag skulle svimma! Och efteråt när han var färdig var det en sådan himla lättnad som lämnade mitt bröst!
Det är så kul att tänka tillbaka på det, för just i den stunden var jag så rädd, nervös och orolig för att det skulle bli fel, men nu efteråt så tycker man bara att det var en kul grej som man kommer att minnas hela livet och få berätta vidare sen.
Nu finns det ju i princip 10000 miljoner roliga, sorliga, hemska, underbara och glada minnen man har som man aldrig kommer att glömma, som ligger där begravda i sitt hjärta. Det är bara så skönt, att när man verkligen tycker att allt känns tråkigt och allt känns så slentrianist, att man bara kan ta och tänka tillbaks på minnen och känslor för en stund och tänka tillbaka hur man kände då.
Utan minnen, hade man inte varit någon. Och livet hade varit oerhört trist.
Sjuk
I fredags var det Kristoffers begravning. Det var jobbigt men nu är allt avklarat.
I lördags blev det grillning med mamma, pappa och Tom. Därefter hämtade Tobias upp mig och Tom och skjutsade oss in till Malmöfestivalen där jag sen mötte upp Sara, Corinne, Åsa och Alex. Satt i parken och snackade och hade jättetrevligt, senare kom Tom och hans kompisar (som för övrigt var riktigt toppade!) sen bar det av till Brödrarna M där jag, Sara, Alex och Corinne satt och snackade ett tag. Alltså, en väldigt chill kväll!
Har varit sjuk hela veckan så har inte blivit något jobbande överhuvudtaget. Har sjukskrivit mig tills på Måndag. Och nu har jag fått en vagel på ögat som gör så jävla ont!
Min kompis hade en vagel för en tid sen, och då tappade hon sina ögonfransar och hennes vagel spred sig till båda ögonen! Ush jag hoppas verkligen att jag slipper det! Ögonfransarna är liksom det som gör en tjej kvinnlig! :)
Har varit så uttråkad idag! Vaknade upp i soffan av att jag råkat somna när jag kollade på en film igårkväll, därefter kunde jag inte somna om. Så idag har jag
*Sorterat mina räkningar in i en pärm
*Smort in mig med brunutansol
*Ring in till momento och fått lämna mitt telefon nummer (men såklart blev man inte uppringd igen)
Pratade med en professionel makeup artist igår och fick beställt 2 stycken foundations som heter färg, och är framställda till makeup artister. Men hon sa dom skulle göra susen på min feta hy. Längtar tills dom kommer!
Nu ska jag gå och koka lite soppa och bädda ner mig till en film.
XXX
Malmöfestivalen på G
Update i morgon!
Värsta humörsvängningar
Vad ska man säga
Gårdagen var både otroligt mysigt och riktigt olidlig.
Blev inte så mycket gjort på jobbet, blev mest en massa ringande och gossip med Susanne.
Ringde upp till socialförvaltningen och trodde jag skulle få mig en tid till en intervju, men istället var jag tvungen att skriva ett cv och lämna in i receptionen! Vem fan kollar på ens cv egentligen? Jag hatar allt som har med cv och göra, jag kan skriva så jävla mycket bra saker om mig själv, men dom som läser det vet inte hur jag är som person! Dom får bara sin egen inblick om hur jag kan vara!
Och som personlig assistent behöver man inte ens en jävla utbildning, där handlar allt om hur man själv är som person! Det trodde jag iallafall..
Lunchade med Sara, träffade 3 av våra gamla lärare från Gymnasiet som undrade vad vi gjorde nu för tiden. Sara svarade då att hon jobbade som personlig assistens. Och så frågade Karin mig intresserat var jag hade hamnat. Jag sa jag hade hamnat på Fjärrvärme, och ni skulle sett deras miner! Så förvånade dom blev! Pia la in någon torr kommentar om att jag iallafall höll barnen varma (?!)
Efter det blev det en runda på banken och sen avslutning på Gilli Vanilli.
Senare efter en låååång arbetsdag gick jag och klippte och färgade håret. Hade fått ett pris från början på 500 kronor, sen sa hon eftersom jag skulle ha slingor i det skulle det gå på 700 kronor. När jag är framme och ska betala blev det en slutsumma på 800 kronor. Då hade hon tagit extra betalt för att platta och spraya håret? Blev skitsur och kände mig inte alls nöjd med håret. Sätter mig på bussen och skriver till Tom att jag var helt ledsen, och då svarade han "Varje gång du varit hos frissan är du ledsen!" Och det har han nog rätt i.
Sen när jag kommer hem till Tom, tycker han mitt hår är hur fint som helst! Och sen visade det sig att han hade köpt oxfilé med klyftpotatis och bearnaisesås och dukat upp med levande ljus. Det förgyllde hela min dag och jag kände mig genast på mycket bättre humör, och av någon konstig anledning tyckte jag att mitt hår kanske inte var så dumt alls som jag tyckte i början!
Gick upp klockan 5 i morse och var skit irriterad, Toms mamma stod och duschade på toaletten, och hon hör ju inget, så jag kunde varken gå på toa eller borsta tänderna. Och jag har väldigt dåligt morgon humör, så tog ut min ilska på Tom istället. Sen när jag satt och väntade på bussen fick jag ångest, som vanligt. Jag blir skit aggressiv för ingenting på morgonen och senare får jag alltid värsta ångesten!
I morgon är jag ledig från jobbet, ska på begravning då. Så det blir ingen Malmöfestival för min del. Däremot blir det nog en runda på lördag istället.
Saknar Madi. Ni får komma hem från Turkiet NU :)
Passande hårfärg?
Vet dock inte hur jag ska ha det. Antingen blir det mörkbrunt med svart underhår eller ljusa slingor.
Känns bara så trist med blondt hår.
Jag kan liksom inte bestämma mig för vilken hårfärg jag vill ha.
Jag verkligen älskar mörkbrunt hår med svarta toner i, men sen vet jag inte riktigt hur bra jag passar i det.
Folk tycker ju det är fint vilketsom.
Funderar på svart underhår, och brunt rött överhår med kanske någon ljus slinga någonstans? Hmm.
Horror night
Efter det blev det hem och duscha, äta och städa rummet. Efter det kom Corinne och Sara hem till mig sen blev det raka vägen till Hemmakväll för att hyra film. Det blev såklart Return to the house on the haunted hill och One missed call. Den första filmen var riktigt kass och den andra var lite bättre.
Köpte med oss massa chips och dippa, popcorn klubbor och nötcreme som vi satt och mumsa på. Mikael var också med och kollade på första filmen, men antog han tyckte den var kass för han gick sen efter en stund.
Efter Sara och Corinne åkt hem var jag lite smårädd, och såklart när jag hade gått och lagt mig råkade jag sparka ner min fjärrontroll på golvet och jag flög upp som en stucken gris, tände lampan och beslöt mig sedan för att sova med tvn på. Jag är så sjukt känslig när det gäller skräckfilmer så det inte är sant. Jag kan sitta under filmens gång och vara helt macho och säga det är en jävla skitfilm, fast sen när det kommer till kritan slutar det med att jag sitter ensam i min säng och tror att min plyschnalle uppe på garderoben är ett monster! Sött.
Jag förstår egentligen inte varför man kollar på skräckfilmer när det egentligen bara är så jävla löjligt, varför orkar man kolla igenom alla dessa jävla sadistfilmer där folk och onda hus och andar och allt vad det nu kan vara, slaktar varandra och att folk faktiskt kollar på det också?!
Och jag av någon borde inte få kolla på det, jag sitter ju oftast igenom filmerna med händerna för ansiktet, eller med täcket uppdraget ända till pannan! Är det lönt liksom?
Stora ögon
Var precis inne på H&M och köpte en vit eyeliner, har haft så lite att göra nu på jobbet att jag emellanåt sitter och läser massa smink och skönhets sidor på internet. Och jag har om och om igen läst att man ska använda sig av vit kajal eller eyeliner om man vill att ögonen ska se större ut. Så jag tänkte, jag går in på H&M, köper en billig eyeliner, prövar och se om det stämmer.
Och som sagt, jag gick in på H&M, köpte den billigaste eyelinern jag kunde hitta och gick in på jobbet och började sminka ögonen för att se hur det blev.
Jag la lite vit eyeliner under ögat och precis inne vid ögat, och sen över min vanliga svarta liner. Och helt plötsligt såg mina ögon mycket större ut, och gud vad snyggt det blev! Och det bästa med vit eyeliner är att man kan överdriva hur mycket som helst utan att det ser överspacklat ut!
Jag har länge varit väldigt skeptiskt till just vitt. Men det är riktigt snyggt faktiskt.
Så jag får inskaffa mig en bra kajal istället för den ja köpte, ingen bra kvalité på H&M's smink!
Massa film
Ännu en dryg dag på jobbet.
Har precis kommit tillbaka från frukostbuffén, och jag kan säga att frukosten inte var någon höjdare direkt.
Jag är iochförsig ingen "Ägg och bacon" människa, och som ni säkert förstår så bestod frukosten till största delen av, ja, ägg och bacon.
Det blev aldrig någon bio igår! Både jag och Tom var för lata för att ta oss upp ur sängen, så det slutade med att han fick gå och hyra 2 filmer istället. Vilket var riktigt onödigt i och med att vi bara hann se ena av dom.
Det blev "One missed call" och "Från andra sidan"
Vi bestämde oss för att kolla på "Från andra sidan" och den var riktigt läskig!
Vaknade upp halv fyra i natt av att jag hade mardrömmar! (igen) och då var Tom ute och jobbade, så jag fick helt enkelt dra täcket över huvudet och somna om igen. Varför utsätter jag mig själv för det? Jag förstår mig inte på mig själv ibland!
Efter jobbet kommer Corinne och Stephanie hem till mig, vi ska kolla på "The Return to the Haunted Hill"
Jag och Corinne älskade ettan "The House on The Haunted Hill" som vi kollade på flera gånger om för några år sedan, och nu har det kommit en tvåa! Så vi ska självklart kolla på den idag!
Säkert skitkass, men det känns nästan som man är tvungen till att kolla på den i och med vi älskade ettan!
Svullo Helg
Fan vad helgerna går snabbt, söndag igen och här ligger jag i Toms säng och har nästan precis väckt honom. Somnade åt en dålig film igår kväll och hade visst vaknat i natt av att jag satt mig upp i sängen och haft en mardröm om ormar. Vilket jag inte alls har något minne av.
I fredags efter jobbet satte jag mig på bussen till Malmö och satan vad det regnade! Snodde med mig min Chefs paraply och råkade smälla upp den inne i bussen.
När jag kom hem till Tom blev det raka vägen till pizzerian och till H.C City kebabgrill. Tom käkade pizza och jag käkade min favorit kebab med EXTRA mycket mild kebabsås och vitlökssmör sen kollade vi på Gordon Ramses Kitchen Nightmare. Efter den kebaben ville Tom inte vara i närheten av mig på hela kvällen så illa jag luktade. Och ändå borstade jag tänderna och skrubbade truten ordentligt. Deras jävla sås sitter ju kvar hur länge som helst! Dagen efter luktade jag fortfarande vitlök!
Igår blev det bara en lugn kväll med massa mys!
Jag handlade frukost på Netto medans lilla Tom låg och sov, efter han vaknat (vid typ 3!!) satte vi på en film och senare blev det Family Guy och Simpsons. Beslöt oss för att åka till Maxi och handla middag. Det blev vår favorit rätt. Gourmepasta med fläskfile. Handlade även med oss en jävla massa godis!
•Kinderchoklad
•Ostbågar
•1 Kg Lösgodis
•Pringles
•Dippa
•Tuggummi
Sen köpte Tom ett 6 pack Cola light i burk till mig!
Det märks att vi har träffats lite mindre nu sen ja började jobba för båda två har gårr ner 2 kg! Haha!
Men vi gillar att svulla tillsammans :)
Ikväll ska Tom bjuda mig på bio, det står mellan Arkiv X och den nya Batman!
Tips?
p.s Madi och CO har åkt till Turkiet nu, och Madi hade 15 kg övervikt! Blir man förvånad? NEJ!
Lumene Matt Touch
Lumene's Matt Touch produkter!
Jag har haft väldiga problem med min hy en lång tid och har väldigt fet hy som gör att den blir glansig väldigt fort.
Och jag har prövat TONVIS med olika produkter. Massa olika foundations och krämer men ingenting hjälpte, efter bara några timmar blev min hy glansig igen och det ser ut som man svettas i ansiktet, riktigt ofräscht!
Sen gick jag in på KICKS's hemsida och läste om vilka produkter man ska använda mot fet hy. Och misstaget jag har gjort är att jag använt massa olika feta och täckande foundations för att täcka porer och ojämnheter. Nejnej, det är helt fel!
Och sen läste jag att nattkrämer kan man skippa, det är absolut ingenting för personer med fet hy för det gör den ännu fetare. Så jag gick och köpte Lumene's Matt Touch Ansiktsvatten, Cleansing Gel, Ögonkräm och Ansiktskräm.
Och resultatet blev jättebra, har bara använt produkten i några dagar men ser redan skillnad!
Och det bästa av allt är att produkterna inte är dyra iheller, för om jag kan lägger jag hellre ut mina pengar på något annat än dyra ansiktskrämer!
Kostar ca 90:- per flaska
(Kan även rekomendera mot trötta och hängande påsar under ögonen att lägga på två gurkskivor, eller två bomullspad med vatten och koksalt i ca 20 min! Det fungerar jättebra!)
God morgon
Älskling hade visst blivit utelåst i 3 timmar igår kväll mellan 21.30-00.30 =/
Hur lyckas man? Stackaren! <3
Kom på att vi ska på Frukostbuffé med jobbet idag så pappa fick stanna på Entré och hämta ut pengar till mig för jag till nöt hade ju glömt mitt kort hemma på bordet!
Vår sommarjobbare hade försovit sig idag, det är fan inte lätt att jobba säger jag bara.
Ibland är det ju så jävla tråkigt att jag har råkat somna till och sen vaknat och kommit på mig själv halv sovandes i stolen, som för övrigt är riktigt skön. Så det är inte så konstigt man slumrar till!
Men vad kan man förvänta sig när man sitter och scannar in dokument på datan 8 timmar om dagen?
Nåja, fick träffat Madi och Louise en stund igår. Hon kom förbi en runda och gud vad söt Louise är! Jag vill också ha en liten hundvalp, men tyvärr så blir man så bunden med en hund. Och just nu känner jag att jag inte har tid till en hund. Ska ha en av Louises och Olivers valpar sen istället!
Ikväll blir det bara tills att ta det lugnt, ska hem till Tom efter jobbet. Så vi ska bara mysa och kolla på film tror jag. Hoppas på Tacos, är riktigt sugen på det idag! Och en iskall Cola Light hade fan inte suttit fel. Ska nog ta och köpa mig ett tiopack på burk! Det är guds gåva till jorden! Tio pack burkläsk cola light! Gud vad jag LOVE IT!
Talade lite med Åsa igår, saknar våra galna sommarminnen när vi satt på hennes ullmatta och drack tetra vin, ringde runt till folk och sa dom hade vunnit tandkräm för ett helt år, och en rad massa andra sjuka saker vi gjorde.
Låter kanske lite fjortisaktigt, men gud vad kul vi hade! Bestämde vi skulle sitta på en filt och dricka cider på en gräsmatta under Malmöfestivalen! Det ses fram emot!
På återseende!
P.s. Någon som har någon jobb till mig?
SATC
Har sett alla avsnitt om och om igen och ändå blir jag aldrig trött på det.
Jag bara älskar Sex and the city.
Det är min flykt från vardagen :)
The Pussycat Dolls
Jag brukar egentligen inte kolla så mycket på Dokusåpor men på senaste tiden känns det som om det har blivit mer och mer.
Pussycat dolls är ju en realityserie där dom tar ut ett antal tjejer som sen ska vara med i en tävling om vem som ska bli den nya medlemen i tjejgruppen "The pussycat Dolls" och i dom nya avsnitten har dom ju till och med satt ihop en ny tjejgrupp vid namn "Girlylicious"
Och jag bara undrar hur fan man som tjej kan utsätta sig för alla dom sakerna dom blir utsatta för i programmet. Mobbning, utfrysning, bli kallad för glåpord och bli nedtryckta rent mentalt.
Jag förstår att tjejerna som söker dit och blir antagna blir överlyckliga över att det nu är deras chans att om dom har tur, bli kända och få stå i rampljuset. Men frågan är om det verkligen är värt det?
Av tusentals unga tjejer som söker är det 15 stycken som blir antagna. Och därefter i ett par veckor framöver ska dom vara med och tävla om en plats i gruppen.
I början av säsongen får tjejerna en makeover, de flesta blir jättefina, men sen har vi ju dom som i princip får klippa av sig nästan hela håret eller färga det till en gräslig färg man kanske inte alls gillar. Och jag hade ju aldrig velat klippa av mig mitt hår om jag inte hade varit säker på att jag hade blivit känd.
Sen ska tjejerna sätta på sig sånna tajta små glittriga magtröjor och korta kjolar som visar hela nedre regionen. Inte konstigt tjejerna blir klassade som sexobjekt, dom har ju inga kläder på sig! Dom ser ju ut som värsta slamporna enligt min mening.
I det avsnittet jag såg precis ska tjejerna lära sig uppträda sexigt och lära sig dansa sexigt och har en manlig danspartner, den som dansar sexigast kan inte elimineras. Och en av tjejerna lägger sig ned och krålar på golvet och gnider sig mot sin partner som om det vore värsta porrfilmen! Ska man verkligen behöva utsätta sig för något sådant för en chans till sin stund i rampljuset?
Och tjejerna är så jävla elaka mot varandra så det är rent sjukt!
En av tjejerna slängde ur sig till en annan tjej att hon rätt ut sagt dansade som en Drag Queen?! Är det verkligen nödvändigt att säga så till någon annan? Kan hon inte bara hålla truten och hålla det för sig själv?
Dom fryser ut varandra något så fruktansvärt och jag bara sitter här och är glad över att jag inte är med i programmet, och när en annan tjej berättar att hon känner sig utsatt och ledsen över att de andra snackar skit om henne säger deras mentor och producent (Robin Antin) till henne att hon ska stå ut med det. En pussycat doll måste vara stark. Men hur fan kan man vara stark när man dag in och dag ut blir rent utmobbad? Både av tjejerna och personerna som sitter i Juryn.
I dom nya avsnitten har ju juryn antagit en stor, rödhårig pojkaktig tjej som verkar vara en helt underbar tjej med jättefin sångröst. Och direkt börjar tjejerna snacka, viska och peka ut henne och säger till henne att hon inte passar in. Varför skulle hon inte passa in?! Är det bara för att hon är annorlunda? Hon var jätteduktig både på att sjunga och dansa, och när hon var sminkad tyckte jag hon var hur söt som helst! Men ändå åker hon ut efter bara några avsnitt när mer än hälften av tjejerna som är kvar varken kan dansa eller sjunga!
Det är precis som om producenterna tänker "Vi tar in en rödhårig, tjock tjej som de andra flickorna kan mobba så får vi högre tittarsiffror!" För drama säljer ju.
Jag är ju ett levande bevis på det, jag tycker hela konceptet och programmet är helt sjukt. Men ändå tycker jag det är riktigt underhållande att kolla på.
Men frågan är ju om man verkligen berädd att sälja sig själv för några minuter i rampljuset? För när man väl åkt ut, vem fan kommer egentligen ihåg dom då? Inte jag iallafall.
Lilla Louise
Jag ska ju bli hennes dagmamma och allt, Tant Terese! Jag gillar det faktiskt!
Madi säger jag kommer älska henne, och det tror jag med!
Kolla bara så söt hon är!
Idag, imorgon och föralltid
Du fick mig att inse vad helhet var för något.
Varje dag vaknar jag upp med ett leende på läpparna för jag vet att jag har dig vid min sida även när du är långt borta. Jag behöver aldrig vara rädd för att säga min åsikt, för jag vet även om vi inte har samma åsikter respekterar du mig för den jag är.
Om jag varit elak eller fått dig till att må dåligt, har du trots allt tröstat mig i alla lägen.
Om jag faller står du där och tar emot mig med öppna armar.
Du försöker alltid få mig på bättre humör när jag ligger på bottnen även om du själv kan dras med.
Du älskar mig för den jag är, och inte för den jag borde vara.
Trots allt svårt vi gått igenom tillsammans som hade fått de flesta att gå skilda vägar står vi ändå kvar och älskar bara varandra ännu mer.
Det finns inget som kan skilja oss åt.
Det är du och jag.
Det är meningen att du och jag ska vara tillsammans föralltid. Jag bara vet det.
Jag älskar dig idag, i morgon och föralltid Tom.
Din Terese
<3
Kärlek
Hur beskriver man
det obeskrivbara?
Hur fattar man
det ofattbara?
Hur sätter man ord
på det som är för stort
för alla ord?
Den känsla som är för djup
för hjärtat att bära
Som får det inre att brista
Spränger gränser
Svindlar sinnet
Lättar kroppen
Lyfter anden
Som för oss till
höjder och djup
vi aldrig anat
Som får alla
föresatser
att falla
Ändrar allt
så att vi varken vet
in eller ut
Utom när vi
älskar
Jag vet inte
Allt jag vet
är att det är så
vår kärlek är.
Jag älskar dig Tom (L)
Ett sista farväl
Kan inte fatta det. Jag trodde inte det skulle bli såhär jobbigt, jag trodde jag hade accepterat detta någorlunda bra. Men sen kom allt tillbaka igen. I bilen på vägen till kapellet fick jag en klump i magen och kände hur händerna började darra. Sen kom de andra. Det var ingen kul syn.
Fick se honom ligga där så fint. Dom hade gjort vid håret på honom och tagit på honom fina, fräscha kläder. Han såg ut som en vaxdocka.
Det var synd inte hela släkten var där, men det är inte alla som orkar med detta. Alla bearbetar sina känslor på olika sätt och det kan man ju förstå. Alla måste ju få göra så dom känner känns rätt för dom.
Dom hade tagit med sig en Kalle Anka tidning, något godis och en ros som dom gav till honom. Alltihop var så fint. Men det var riktigt jobbigt och det kändes verkligen i hjärtat så ont det gjorde. Det var allt så overkligt, jag kan inte förstå det!
Men när vi gick därifrån kändes det ändå lite som en lättnad.
Nu har jag tagit farväl av honom, nu måste vi låta honom vila i frid.
Man börjar bli gammal
Jag blir så trött!
Jag börjar seriöst undra om det är jag som blivit gammal och tråkig, eller om det är fler än jag som känner så.
Jag orkar inte festa festa festa varje varje varje helg. Jag tycker liksom inte det är kul längre. När jag och tjejerna ska ut blir det oftast den vanliga rundan. Och den vanliga rundan består av:
•Förfest
•Lilla Torg
•Slagthuset
Men har man gått till samma ställe sen man var 17 är det väl lätt att man blir uttråkad och trött på skiten. Men i Malmö finns det faktiskt inte så roliga ställen att gå ut till längre. Och dricka sig full, nej det är inte kul. Man mår bara dåligt dagen efter. Jag tycker personligen det är mycket mysigare att bara vara hemma och mysa och kolla på film eller dricka ett glas vin och snacka skit med sina tjejkompisar. Det är faktiskt riktigt skönt att bara sitta och snacka en hel kväll. Vare sig det är med pojkvännen, familjen eller med vännerna.
Jag har festat mycket i min ungdom och det har varit jävligt roligt, men det känns lite som den tiden är över. Inte orkar jag festa 2-3 gånger i veckan längre. Fattar inte ens hur man någonsin har pallat med det!
Jag börjar helt enkelt bli vuxen!
Jag kan inte ens fatta att jag är 20 år gammal.
På Lördag ska vi hem och fira Corinnes lillebrors födelsedag. Han fyller 18. Det känns riktigt SJUUKT. Var fan tar åren vägen? Det känns ju precis som om det vore igår jag fyllde 18!!
Jobbigt
Igår hade jag helt enkelt inget liv.
Kom hem efter jobb, tänkte vila lite. Max 3 timmar, går och lägger mig. Och somnar.
Vaknar vid halv 9 av panik och tror jag försovit mig till jobb och börjar undra varför pappa inte väckt mig.
Kollar ut och inser klockan är halv 9 på kvällen och somnar om igen. Vaknar sen vid 12 och går upp. Sätter mig en stund vid datan och sen somnar om.
Idag ska vi på visning av Kristoffer. Det känns konstigt. Att se en död människa som jag känt hela livet. Livlös.
Egentligen vill jag inte dit. Jag vill bara minnas honom från när han var vid liv, men jag tror att jag hade ångrat mig om jag inte hade gått dit. Det är min sista chans att någonsin se honom. Att tala till honom...
Jag känner mig helt illamående..
Jag undrar hur han kommer att se ut, kommer han vara som jag minns honom? Kommer det bara se ut som att han sover? Jag vågar inte ens tänka på det, vi lever i en sådan jävla sjuk värld att jag bara vill spy på den..
Man försöker trots allt vara glad. Jag försöker tänka positivt och vara glad över att han inte led eller fattade vad som hände. I hans ögon blev allt bara svart och han visste inte vad som hände. Men kvar blir oss andra som lider. Som kämpar varje dag med att gå vidare i sin vardag. Att leva som vanligt, men det är fan inte lätt!
Det känns så bra att kunna prata ut med folk om det som har hänt, det känns som att man delar med sig och lättar på hjärtat men sen kommer man till den punkten när man inte vet när man ska sluta prata.
Jag mår bättre av att prata om detta, men man vill inte vara en börda för andra eller att de ska få för sig att jag bara är ute efter uppmärksamhet, och jag vill faktiskt inte att folk ska tycka synd om mig hela tiden!
Det får allt bara till att kännas ännu värre. Jag är en kämpe och kommer klara av detta, men det kommer ta tid för själen att läka efter detta. Om det ens kommer att läka?
Att gå igeom något sådant här är inte ens något man önskar sin värsta fiende att gå igenom.
Filosofi
Det tog emot att gå upp idag, värsta blåsten ute och regn. Och så får man ett sms från Tom att han precis kommit från jobbet, helt dygnsur. Naw baby <3
Sitter och funderar över livet efter döden. Sorgligt men har faktiskt rätt mycket tankar om döden.
Inte på ett dåligt sätt eller ledsamt, mest sitter och filosoferar av nyfikenhet.
Jag kan inte själv ens föreställa mig att inte finnas, eller att inte vara någonting. Men är det verkligen så?
JAg tror inte man hamnar i himlen eller i helvetet, men å andra sidan tror jag inte att man inte är någonting, det är inte logiskt i min hjärna. Den behöver något annat att tro på.
Jag tror inte på att man blir till en ande som går och hemsöker hus och skräms, det känns så löjligt. Och ännu löjligare känns det att de finns så många tv-program på TV där folk påstår att de kan prata med andar och har talkshows där dom i direktsändning sitter och pratar med andarna och deras anhöriga. Finns det verkligen någon som tror på det?
Ibland hade jag bara önskat att det på något vis hade gått att bevisa att det inte finns andar och spöken. Hur hade det då gått för de människorna som påstår att de "talar med andarna"? Jo dom hade blivit utskrattade, folk hade sett ner på dom och föraktat dom. Folk som står och ljuger världen rakt upp i ansiktet för att tjäna pengar på något som inte finns. Det är iallafall vad jag tror. För varför skulle bara vissa människor kunna få kontakt med andar?
Hade andar funnits så tror jag att vi hade levt tillsammans med dom som vi lever tillsammans med djuren, träden, växterna.
Vad finns det för logik att där ska finnas andar om vi inte kan se eller kommunicera med dom? ...Ja vad vet jag egentligen?
Jag hade kunnat tänka mig att när man dör förflyttar sig själen till en annan människa, att människan bara är ett skal med en själ. Men då borde det ju logiskt sett finnas lika många människor på jorden hela tiden. Men det gör det ju inte. Vi blir ju bara fler och fler människor hela tiden. Hur går då det ihop?
Vila i frid Kristoffer
Torsdag för två veckor sen fick jag höra av pappa att Lena hade ringt. Kristoffer hade kollapsat på gymmet. Jag visste ingenting, pappa sa han skulle läggas in och vara sövd över natten för att inte anstränga kroppen. Hans kropp skulle få vila över natten och ta igen på krafterna. Inget farligt. Alla hans värden var bra och allt skulle bli bra igen, inget allvarligt.
Lördagen den 26e Juli runt 14.00-14.30 kommer Tom in och säger åt mig att det är min pappa i telefonen. Jag skrattar lite och tycker det är lite gulligt att pappa ringer hem till Tom bara för att höra hur det är med mig. Men det är ju sån han är. En bra pappa som bryr sig om sitt barn och bara vill höra att allt är okej. Tar tag i luren och hör på rösten något är fel. Han börjar sin mening med "...Du vet att Kristoffer kollapsade, och åkte in på sjukhus" Han behövde inte ens säga orden, innerst inne visste jag precis vad han skulle säga. "Tyvärr så klarade han inte sig, han dog"
Tom hade fattat att det hade hänt något, gick och hämtade en stol till mig och jag bara föll ner på den. Jag kunde inte säga något, tårarna bara rann nedför kinderna. Hjärtat krossades i tusen bitar och jag bara kände mig tom inombords. Pappa försökte prata med mig. Fan vad svårt det måste vara att säga några tröstande ord i en sån hemsk situation, så nära men ändå alldeles för långt bort. Sen tog mamma luren. Kommer inte ihåg så mycket mer. Det mesta blev svart efter det, men jag kommer ihåg att Tom höll mig i handen under hela tiden.
Man tänker och tänker. Försöker minnas alla minnen tillsammans med honom. Under hela mitt liv och uppväxt har han funnits med oss. Vår familj. Vår släkt. Och berikat våra liv med sina skratt, sina långa och smarta konversationer och sitt kunnande om i princip det mesta. Men det finns en sak som bara ekar om och om i huvud och som gör mig så jävla arg och förbannad.
Den 25:e April var Kristoffer, jag, Jimmy och Tobias ute i Trelleborg för att fira min födelsedag. Jag och Kristoffer satt och pratade om livet hela kvällen. Han sa åt mig att ta vara på livet, att inte hoppa på en utbildning om jag inte kände mig säker. Inte skulle känna press från människor runt omkring mig. Att gå min egen väg och göra det jag vill göra med livet.
Det får mig att blir så jävla arg och ledsen.
Kristoffer var en person med så stort hjärta. Han var även smart. Han var mycket händig med datorer och pluggade IT i Ronneby. Något han verkligen älskade. Han visste vad han ville göra med sitt liv och jobbade så hårt även på lov och helger. Han gjorde något han verkligen brann för. Och till vilken nytta egentligen? Jag är jätteglad över att Kristoffer fick göra det som gjorde han lycklig, men jag blir så jävla arg och förbannad över att han inte fick avsluta sina studier, och sen därefter verkligen börja jobba med det på riktigt. Tjäna pengar så han en vacker dag hade kunnat köpa sig ett hus till sin fru och sina barn. Tyvärr fick han aldrig chansen att uppleva den lyckan i livet..
Livet är till för att levas, och 22 år är en väldigt kort tid för en människa att hinna göra något med sitt liv. Det är så jävla orättvist att något sånt här får lov att hända. Jag är så glad att jag fick chansen att lära känna Kristoffer, men jag ångrar att jag inte tog mig tid till att träffa både honom och min släkt lite oftare. Man tar så himla mycket för givet och det finns inte i ens värld att något sånt här kan hända en själv. Man har byggt upp en trygg värld att leva i och när denna tryggheten helt plötsligt försvinner rasar hela ens liv samman. Ta en kniv och vrid om den i mitt hjärta, det känns ungefär likadant.
Jag saknar Kristoffer så mycket. Han förtjänade verkligen inte detta. Han skulle aldrig göra en fluga förnär. Han ville att alla i hans omgivning skulle må bra och vara lyckliga. Han var blodgivare och har fått mig till att ansöka om att också bli det, han får mig att vilja bli en bättre människa. Han får mig att vilja hjälpa andra och får mig att vilja förändras till det bättre. Det är som Andreas hans bror sa till mig, Jag tror Kristoffer hade förändrat världen....Och det tror jag med...
