Jag tycker om att skapa minnen, som man sedan kan se tillbaka på när man blir äldre. Ibland kan jag sitta på bussen och börja skratta åt mig själv tänkandes på olika saker som jag har varit med om i mitt liv. Det är så skönt och stimulerande, härligt och sorligt, tråkigt och hemskt. Det finns så många känslor. Och jag älskar känslor!

Man kan ha så många olika känslor på en och samma gång om så många olika saker. Känslor kan vara så olika, ibland kan en känsla vara så stark att man fortfarande kommer ihåg den fast det gått så många år, och man känner den fortfarande i hela kroppen.

En stark känsla jag fortfarande kan känna, är när jag skulle tatuera mig för första gången. Jag kommer ihåg att jag så gärna ville göra det, och var inte ett dugg nervös. Bara tills att få det överstökat tänkte jag då. Sen när jag och Sara väl var på väg dit, fy fan säger jag bara!
Jag kommer fortfarande ihåg de blandade känslorna jag hade när vi var på väg till studion. Jag tror aldrig jag varit så nervös i hela mitt liv! Jag kommer ihåg att jag trodde mitt hjärta skulle hoppa ut ur min kropp. Mina händer blev svettiga och huvudet bara dunkade och sa till mig att gå därifrån. Men jag skulle göra det! Mot alla odds!

Sara tog min hand och jag tryckte allt vad jag kunde, sen sa tatueraren till mig att sitta stilla (yeah, right!) för om jag inte satt stilla kunde han göra fel! Och där sitter jag med svetten i pannan och ångesten dunkandes och han säger åt mig att sitta stilla för det finns stora chanser att han kan göra fel! Jag kommer så väl ihåg att jag i den stunden trodde jag skulle svimma! Och efteråt när han var färdig var det en sådan himla lättnad som lämnade mitt bröst!

Det är så kul att tänka tillbaka på det, för just i den stunden var jag så rädd, nervös och orolig för att det skulle bli fel, men nu efteråt så tycker man bara att det var en kul grej som man kommer att minnas hela livet och få berätta vidare sen.

Nu finns det ju i princip 10000 miljoner roliga, sorliga, hemska, underbara och glada minnen man har som man aldrig kommer att glömma, som ligger där begravda i sitt hjärta. Det är bara så skönt, att när man verkligen tycker att allt känns tråkigt och allt känns så slentrianist, att man bara kan ta och tänka tillbaks på minnen och känslor för en stund och tänka tillbaka hur man kände då.

Utan minnen, hade man inte varit någon. Och livet hade varit oerhört trist.